Kunders Gensvar

Jag vill bara klargöra ifall någon undrar. Jag pratar/skriver aldrig om kunder och deras djur utan att fråga om lov. Det gäller både i verkliga livet och här på min hemsida. Och vad jag menar med "verkliga livet" är att jag omnämner inte kunder och deras djur varken inför eventuella kunder eller för nyfikna.

ALLA KUNDER/DJUR SOM OMNÄMNS PÅ MIN HEMSIDA HAR BLIVIT TILLFRÅGADE OM DOM VILL VARA MED ELLER INTE!

______________________________________________________________________________________________________________________________

Respons på en session med hästen BarraCuda Timotej

BarraCuda Timotej

-         Distanskommunikation session

-         2009-05-26

Måste bara börja med att säga, otroligt stort TACK! Sen ska jag försöka svara på allt så utförligt jag kan!  =)

”Det Fria Pratet”

Åh, jag har så mycket att säga! Vad roligt! Det här med att bli lyssnad på är få förunnat och det händer sällan, sällan så oj, vad glad jag blev. Jag är en sådan som kan prata och prata i all oändlighet. Och egentligen inte om något speciellt jag bara älskar när något lyssnar på mig. Och det är så sällan någon gör det. Dom flesta människor kan inte lyssna av någon anledning.. Konstigt tycker jag! Men i alla fall, djur kan ju höra mig. Men dom bryr sig bara inte om vad jag säger. Det kanske har något att göra med att jag aldrig säger något verkligt eller så. Utan jag bara pratar för pratandets skull. Men man kan ju inte vara smart och avancerad jämt, eller hur? Det blir ju både tråkigt och jobbigt. Och så är jag säker på att jag får huvudverk om jag ska vara sådan. Det vet jag, för jag har provat. Inte så många gånger kanske, men jag har fått huvudverk av det. Det är jag säker på, för jag vet inte vad jag hade gjort annars som skulle ge mig huvudverk, med tanke på att jag inte har ett svagt huvud.. Och det är egentligen bara dom med svaga huvuden som får huvudverk. Tror jag. Fast om det inte är så, så kan jag acceptera det, OM jag får veta en annan anledning till att man får huvudverk!

Och annars är jag ganska glad. Speciellt nu för tiden. Inte förr, då var det obehagligt jämt, men nu är det bra jämt och jag älskar det. Nu kan jag vara sådär glad som jag är skapad att vara. Det finns vissa som är skapade att vara annat än glada, men inte jag. Jag är glad!

Fast om det är hemsk runt omkring mig så är jag ju inte glad, men så fort jag hittar något att vara glad över, så är jag det! Det tycker jag att alla borde vara, men det är dom inte. Dom som inte är det kanske är sådana där som inte är födda att vara glada. Fast inte vet jag, för jag är egentligen inte så vis. Jag är smart, men inte vis. Men vishet kanske kommer med ålder? Eller så gör det inte det, vad vet jag? Man kanske föds vis, så som jag har fötts glad?

Det skulle ju kunna vara så!

(Nu fick jag skäll för att jag slutade skriva för att hämta ett glas vatten, så helt medgörlig kan Barris inte vara..?!)

Nu kom jag helt av mig. Vad ska jag prata om nu då? Jag måste ju passa på när någon lyssnar. Och sedan har jag fått förklarat för mig att detta jag säger nu kommer alla som vill veta få veta. Eller i alla fall min familj, eller hur det nu var. Hur som helst, om det skulle vara så att alla i hela världen fick veta det jag sa så skulle det inte vara något dumt. Då hade ju alla vetat vem jag var, och det är inte illa för en liten glad häst. Tycker inte jag..!

(Här fick jag avbryta och åter igen berätta att det som kommer fram här kommer skickas till ägaren och denne låter andra läsa informationen om så ägaren vill. Och att det alltid är så det går till, så informationen kan stanna mellan djuret, mig och dess ägare.)

Detaljer! Nu avbröt du mig igen! Det här går ju inte. Nu får jag prata tills jag är färdig! För det jag säger är viktigt..!

Och nu har jag tappat bort mig igen. Jaja, jag får prata om något annat! Men vad vet jag inte riktigt. Det är inte så lätt att veta alltid, vad man ska säga. Ibland kan det bli så att man bara pratar om ingenting för att det är så mysigt att prata. Men ibland är det något viktigt jag ska säga och då måste jag fokusera på det och prata endast om det. Men är det inte något sådant jag måste ha sagt, kan jag ju lika gärna prata om precis vad som helst. Så då gör jag det.

Det kanske är därför ingen orkar lyssna på mig? För att jag egentligen inte säger något, utan bara pratar.. Aha, nu var jag smart igen!

Men hur som helst, alla måste förstå att jag har ett behov av att prata för det har jag. Det är så mysigt. Och helst vill jag inte att någon ska prata tillbaka bara lyssna på mig. För om någon pratar med mig så blir jag ju lite störd. Och det är ju ingenting bra, jag vill ju att pratet ska flyta bra. Så att jag hinner täcka allt jag vill säga och hinner säga både viktiga och oviktiga saker. Så det så.

Något annat jag kan ta upp när jag ändå pratar? Nej, eller jo. Jag kan ju säga som såhär, att jag är en glad häst och jag trivs. Det är inte alla som trivs med sitt liv och sina människor, men det gör jag. Alla runt mig är snälla och bra. Fast det finns en. En man som alltid gapar och gormar och viftar på armarna och verkar sådär jätte arg och dum. Och han är nästan så jämt, och honom tycker jag inte om. Jag vet att han egentligen är lite rädd för oss, och det tycker jag är lite roligt, för vi hästar är ju så snälla! Men som sagt, han tycker jag inte om. Han kan väl ta och lugna ner sig lite? Och om han blev lite modig så kunde han ju komma fram och klappa på mig eller så? För då hade han ju insett att det inte finns något läskigt att vara rädd för. Bara en häst.

Men eftersom han hela tiden täcker över rädslan med ilska och bråkighet, så tycker jag inte om honom. För så som han sköter sin rädsla så förtjänar han faktiskt att vara rädd. Den dumma gubben!

Här satt jag nu bara och skrattade! Det stämmer så bra in på Barris, hon är alltid så glad, så ibland känns det som om hon inte riktigt vet vart hon ska ta vägen. Det är ganska ofta som jag pratar med henne, är inte så ofta tyst när jag är med henne, jag är också en sån som bara pratar på om allt, det känns nästan som om hon är en spegelbild utav mig själv, haha. Men jag kanske ska börja vara lite tyst då.

Jag satt och funderade på det här med gubben, men kom inte på någon.. Men så kom jag på att det kan vara en kille på 13år som bor intill stallet, han passar ganska mycket in på beskrivningen på hur han gör, och han är lite rädd för henne. =)

Frågor:

(Jag formulerar om alla frågorna från tredje person till du - form)

1. Vill du berätta hur du har haft det under ditt liv?

Ja, det klart jag kan! Jag har ju redan sagt att jag tycker om att prata och att prata om något sådant här är ju jätte kul. Eller inte när man berättar om dåliga saker, men annars är det kul att prata om sådant här.

(Jag avbryter henne och ber henne försöka fokusera på att besvara frågan och inte flyta ut för mycket i sitt pratande)

Jag ska försöka, men det är svårt.

När jag var jätte liten kände jag mig alltid älskad. Jag hade en toppen mamma, hon kanske gjorde lite fel och människorna omkring oss gjorde definitivt en hel del fel. Men alla ville väl. Och när man vill något bra så blir det oftast lite fel, så det kan jag inte klaga på. För så är det helt enkelt.

Men i alla fall, jag har alltid haft problem med att jag måste prestera. Och även om ingen pressar mig så har jag lätt för att känna att jag måste vara bäst, och jag är helt enkelt inte det alla gånger. Men när jag var yngre så var jag tvungen att vara det, kändes det som. Ingen tyckte om mig för att jag var den jag var, utan bara för det kan kunde göra eller vara. Och när det inte räckte till så tyckte dom inte om mig. Och det blir jag ledsen av, och jag är ju en glad häst! Och skulle egentligen alltid ha varit, men dessa människor är inte så lätta alltid. Så jag har varit väldigt ledsen till och från för att jag inte har vart omtyckt som jag är, utan hela tiden varit tvungen att bli bättre. Och jag kanske inte blir bättre än vad jag är? Då måste det få vara okej.

Men så känns det inte nu, nu är jag älskad för att jag är jag. Och inte för att jag kan eller inte kan något. Fast om jag gör något bra här så blir jag glad för att jag sprider glädje, och det gör jag verkligen. Om jag gör något bra här så blir min skötare glad.

(Jag frågar henne vem skötaren är, och får då svaret att det är hennes ägare, men hon trivs inte riktigt med det där att ägas av någon. Så hon ser sin ägare som sin skötare.)

Och jag trivs helt enkelt med livet nu och det är det som räknas. Sådant som har hänt, det är inte alls lika viktigt som det som händer i mitt liv nu!

Vad skönt att höra hur hon tycker sig ha haft det! Jag har alltid tagit henne som den hon är, och det hon inte kan lära sig ger jag upp med och gör något annat istället, för man kan ju inte allt?! Hon är en sån häst som verkligen vill göra rätt för att då blir hon själv glad också, men ibland kan hon inte och då blir hon jätte frustrerad, men då gör man bara något annat med henne så syns det att hon förstår att det inte gör något att hon inte kunde gör den grejen.

Det är verkligen skönt att höra att hon trivs med sitt liv just nu!! =)

2. Varför är du så rädd för saker bakom dig?

Men det är väl självklart? Jag ser ju inte sakerna ordentligt. Och för att man som häst ska överleva får man helt enkelt se upp. För jag personligen är bäst på att försvara mig framifrån, men bakåt kan jag inte försvara mig lika bra. Och då blir man rädd för saker bakom sig. Fast rädd är nog inte rätt ord. Först när jag inser att det är något läskigt bakom mig får jag panik, och när den släpper är jag försiktig. Och allt detta har med hästars överlevnad att göra och jag är väldigt naturlig och har nära till det vilda. Så jag agerar därefter!

Det är nästan självklart, att jag inte tänkt på det, kom jag på nu, haha. Jag har försökt att vänja av henne det, men hon har bara blivit mer panikslagen då. Men nu förstår jag! =)

3. Varför vill du inte gå ner i bugan?

Jag tror att jag gör fel, för när jag försöker, hur lite det än är så känns det obehagligt och gör lite ont en bit bakom manken. Och det är inte direkt mysigt. Och sen tycker jag inte att just det är så himla roligt.. Det finns så mycket annat vi gör som är så mycket roligare, som inte heller gör det minsta ont. Så kan vi inte hålla oss till det?

I början förstod jag att hon trodde att hon gjorde fel, men hon kanske tror det än? Hon vill inte heller gå ner helt nästan något, och då hon gör det tar hon ner hoven och ställer sig upp så fort hon kan istället, de kan ju bero på att hon tycker att det är obehagligt. Sen syns det ganska tydligt på henne att hon inte tycker att det är så kul, men tänkte att hon kanske gör det om hon lär sig riktigt, men det finns mycket annat vi gör som det bara lyser ur ögonen på henne hur roligt hon tycker att det är, så jag tror vi ger upp buga och fortsätter med annat istället då! =)

4. Varför blir du så stressad när du står med andra hästar?
Det beror på mycket! Dels är alla hästar jag har träffat så klumpiga i sin kommunikation. Och då känner jag inte att jag når fram, och det är jätte läskigt. Och sedan så ska dom alltid vara så nära mig och det tycker jag inte om. För alla ska ha sin egen rymd, och ingen ska inkräkta på den om jag inte har bjudit in dom, men det funkar inte! Dom bara klampar fram så som det passar dom. Och då blir jag jätte ledsen, frustrerad och stressad. Och sen är det så att alla hästar inte är sådär jätte snälla och jag vet inte varför, men jag har en benägenhet att bli lite retad. Det är ingen som har varit jätte, jätte elak, men många som har vart lite små dumma mot mig och då vill man inte heller ha dom så nära. Så jag trivs om jag kan se dom en bit bort, men alltid vara säker på att min plats är min plats och att det inte behöver bli några fel i kommunikationen.

Och en sak till! Det blir alltid så mycket konstigt vid maten, jag vill äta på mitt sätt men det går ju inte om det finns fler som bara roffar åt sig och tar vad dom vill ha..

Så även denna fråga är ganska självklar tycker jag..!

Det stämmer också väldigt väl, hon vill verkligen ha sin egen rymd för sig själv, för då vi släppt henne med andra hästar vill hon helst bli lämnad ifred av dom.

Det kan nog vara jag som är vid hennes mat skulle jag tro, för jag brukar gå där fixa till vid hennes mat, så ska nog sluta med det då, haha. =)

5. Tycker du att din skötare (ägare) rider dig bra, eller vill du att hon ska ändra på något?

Jag tycker att det är väldigt mycket som är jätte bra. Och det finns bara en sak som jag egentligen vill ändra på och det är att hon klämmer så förfärligt med knäna i tid och otid. Först trodde jag att det berodde på balans eller så, men det tror jag inte längre. Jag får inte riktigt ordning på varför det händer och ibland är jag lite ledsen, för det kanske är så att jag ska göra något när hon gör sådär med knäna. Och om det är det så har jag ingen aning om vad det skulle vara.

Så när det gäller det blir det himla obehagligt, men annars är allt tipp topp!

Jag känner det som att jag får lov att kunna och får tid på mig att förstå vad det är jag ska göra. Och det är helt underbart! Och så får jag lov att gör fel, det är inte hela världen. Och det tycker jag om!

Men om jag fick önska en sak till, så skulle jag vilja ha mer beröm. Jag får redan mer beröm nu än vad jag någonsin har fått innan, men jag älskar det så mycket att jag skulle kunna tänka mig mer beröm, av alla dess former!

Skönt att höra att hon trivs med det sett jag rider henne. Det där med knäna, förr hade jag väldigt svårt att rida barbacka på henne för hon är så hal i pälsen, så då knep jag ofta åt då vi trava eller när hon skygga. Men jag ska nog tänka på om jag fortfarande sitter och kniper åt med knäna på henne, för det är inte något jag har tänkt på.
Ja hon älskar verkligen beröm, det syns hur stolt hon känner sig då hon får beröm! Jag får helt enkelt börja berömma henne längre och ännu oftare nu tror jag, så hon blir nöjd, haha. =)

6. Har du ont någonstans i kroppen, hur är det rent allmänt?

Nej det har jag faktiskt inte! Jag har haft en hel del problem med kroppen i livet, men det har egentligen vart mest diffusa saker som ingen har brytt sig om att laga, men nu tror jag att kroppen mår bra för att jag mår bra. Jag är säker på att det hänger ihop!

Och rent allmänt är det också helt okej! Härligt att kunna säga det…

Härligt att höra! Hon har haft lite problem med ryggen, eftersom hon är gammal. Men då vet jag att hon inte har ont nu i alla fall, hon visar inga tecken på det heller nu, men skönt att höra satt jag inte missat något. =)

7. Tycker du att det är kul när din ”skötare” tränar dig från marken med horsemanship och trickträning?

(Redan när jag läste frågan i det dokumentet som du skrev så började det bubbla i mig, ett sådan där skrattigt, fritt och galet bubbel.)

Det är det jag lever för! Det har gjort mitt liv, jag fullkomligt älskar det! Jag kanske inte är bäst i det alla gånger, men den kontakten jag har fått med min skötare är otrolig. Jag trodde inte att det gick med människor, men med denna har det lossnat.

Jag tror att någon annan människa har försökt sig på det här med mig innan. Men det var så annorlunda och inte alls roligt så jag vet inte om det var just detta. Men jag vet att det inte är kul bara för att man gör det, utan det roliga har jag och min skötare hittat tillsammans och det älskar jag!

Det är roligt att vara jag!

Jätte kul att höra, för ibland har jag fått en känsla av att hon inte tyckt att det är så kul, men andra gånger har hon lyst av glädje då vi håller på. Det kan ha varit hon som äger henne egentligen som har försökt sig på lite skulle jag tro.

Men skönt att hon tycker om det lika mycket som jag, hur jag och hon har fått kontakt på ett helt nytt sett, som verkligen kan göra en så mycket gladare. =D

8. Skulle du vilja ändra på något din ”skötare” gör?

(Jag får en känsla av en grimma, en ganska tunn. Jag tror att det är någon form av rep grimma. Och det dras i den, av någon sorts grimskaft eller liknande. Och just i denna situation jag känner och ser så förstår inte Barris vad det är du menar med det du gör. Och då blir hon lite förtvivlad och ledsen. Och jag känner så väl att hon vill göra rätt och göra det du vill, men hon förstår inte. Så om jag var som du skulle jag bli mer tydlig, speciellt när det är nyare saker ni håller på med. Var hellre för tydlig än för lite.)

Jag tror jag vet i vilken situation det kan vara i, då hon går för långt framför mig brukar jag ryka tag i henne, men hon gör det om och om igen. Men då får jag helt enkelt visa tydligare att jag vill att hon går bredvid eller bakom mig. Jag har en känsla av att det kan vara i någon till situation också, men kommer inte på riktigt just nu vilken.. Men jag får helt enkelt börja bli mer tydlig i det jag gör. =)

9. Hur skulle du helst vilja leva ditt liv på för vis?
Jag hade önskat att jag skulle kunna få vara vildhäst, för det vet jag att jag hade varit bra på. Men jag kan inte lämna min skötare, det skulle bara inte gå, hon är en del av min flock… Men hon skulle aldrig kunna bli vildhäst, det förstår jag. Men det jag skulle vilja uppnå med det livet skulle vara det där att leva i en flock som verkligen, verkligen funkade. Där alla hade en given uppgift, var trygga med varann och levde så som hästar ska. Och framför allt, kommunikationen hästarna emellan borde ju vara så bra den bara kan bli om man var vild. Det är jag ganska säker på!

Och så tror jag att maten är mycket godare!

Men å andra sidan, jag vet att detta inte riktigt funkar. Det finns inga sådana vilda hästar här, och som jag sa, min skötare kan inte leva som en vildhäst. Även om jag tror att hon gärna skulle vilja prova det…

Och om den drömmen inte går att uppfylla, vilken det ju inte gör, så tycker jag att jag lever ett jätte bra liv som jag gör och jag trivs med detta. Så det är så bra det kan bli faktiskt..!

Haha, jag blev inte så förvånad då jag läste det här! Jag har alltid haft en känsla av att hon är en liten vildhäst som egentligen hör till det fria. Och ganska ofta då vi rider ut och är på en stor täckt så brukar jag sitta och låta fantasin skena iväg, att vi är långt från allt och bara är fri, och då vi springer över en stor täckt brukar jag låta henne springa hur fort hon vill, för då får jag en känsla av frihet och att hon verkligen gillar det precis lika mycket som mig! =)

10. Trivs du med din ”skötare”?

Men det förstår du väl? Det har jag ju sagt hur många gånger som helst vid det här laget!

Men jag kan säga det igen. JA!

Haha, hellre en gång för mycket än en gång för lite vill man höra en sån sak!  =) 

11. Mår du bra?

Det har jag ju också redan besvarat. Men jag kan säga detta igen också.

Jag mår jätte bra och mitt liv är toppen. Jag tycker om det jag har fått och jag är verkligen tacksam för allt!

Jag blir så glad när jag läser att hon verkligen tycker om hur hon lever just nu!!

12. Är det något din ”skötare” gör som du inte förstår?

Ganska mycket, men förr eller senare brukar jag fatta. Så det är inget speciellt så, men allt nytt blir jag lite fundersam över först.. Men det är nog ganska naturligt för min skötare har så mycket saker för sig att ingen kan klandra mig om jag inte förstår ibland.

Fast jag tycker egentligen inte om det här med att inte förstå, det passar inte mig. Men det är ändå ganska okej här, för att jag får lov att inte förstå. Och då blir jag inte lika pressad.

Men mer tydlighet skulle kanske inte skada när det gäller nya saker. För min skötare ser på mig och märker när jag inte förstår, så hon kommer att veta när jag behöver lite mer tid och tydlighet och när jag inte behöver det. Hon är jätte bra!

Det stämmer nog att jag har ganska mycket för mig ibland, haha. När jag kommit på något jag vill testa, så vill jag helst göra allt direkt, men jag förstår själv att det inte riktigt går, men jag har försökt, haha.

Hon är också en sån häst som verkligen vill förstå allt, annars blir hon frustrerad och vet inte alls vad hon ska ta sig till, men jag låter alltid hon ta den tid hon behöver, för jag vet att jag inte kan pressa fram något av henne.

Men jag måste verkligen bättra mig på att visa tydligare för henne, jag har försökt jätte mycket, men kanske måste försöka hårdare. Det syns väldigt väl på henne då hon inte förstår, och då hon förstår. Vad glad jag blir när hon tycker att jag är bra!! =)

13. Vad är det roligaste du tycker om att göra?

(Jag får känslan av att hon hoppar över något. Jag ser inte om det är ett vanligt hinder eller inte, men så som språnget känns så känns det som att hon hoppar över någon form av tunna?! Det känns inte som att hon har någon ryttare på ryggen. Men hon känns sprallig och oövervinnerlig när hon hoppar över detta föremål. Och hon gillar det! Det är otvunget och bara hennes vilja och ditt stöd som styr.)

Jag tycker om nästan allt. Förr gjorde jag inte det, då var jag rädd för precis allt! Nu är jag fortfarande rädd för saker, men inte alls på samma sätt som förr. Och inte heller lika mycket.

Ja hon älskar verkligen att hoppa, men gör det inte för ofta eftersom jag inte vet om hennes rygg klarar av det så mycket. Men jag brukar ställa upp i små tävlingar och hoppa små hinder och ta stockar och träd i skogarna ibland, och det älskar hon!

Och jag märker en tydlig skillnad sen jag började ta hand om henne och nu, förr då jag red henne så var hon rädd för nästan precis allt! Men nu är hon jätte lugn enligt mig, hon kan bli rädd för saker men det är inget jag bryr mig om, jag brukar bara sitta och skratta då, haha. Sen hon som äger Barris egentligen har sagt att hon aldrig sett Barris så lugn och fin. =)

14. Varför är du ”rädd” för olika saker ibland? Hon skyggar åt sidor och stannar och kollar på till exempel en pinne eller något annat onödigt?

ONÖDIGT? Men snälla du, vad ledsen jag blir när du tänker så trångt. Du är ju en vidsynt människa, sluta upp med dessa fjantigheter!

(Jag frågar om hon pratar till mig eller till dig, sin ”skötare”, och hon säger att det är riktat till sin skötare)

Det förstår du väl att det alltid ligger någonting bakom en rädsla? Det vet du, det är jag säker på! Och i dessa fall är det åter igen självklart! Jag är försiktig av mig, kommer alltid att vara. Och när jag dessutom är med dig, eller om du sitter på min rygg så ansvarar jag inte bara för min överlevnad, utan även för din. Och det är väl självklart att jag är extra försiktig då?! Och hellre tittar jag flera gånger och riktigt ordentligt än att bara traska förbi och kanske skada oss bägge två!

Att du inte förstår det… Jag vet ju att du har tänkt så när jag gör så, men jag har trott att det beror på en frustration från dig att du inte förstår eller vet hur du ska göra precis när det händer, men det här är faktiskt löjligt. Detta är inte någon frustration eller undran bakom, detta är dumheter! Tänk dig för människa, vi hästar gör ingenting bara för att vara fjantiga eller dumma. Det finns alltid en anledning bakom och jag trodde verkligen att du var smart nog att inse det!

Haha, ojsan… Självklart ligger det alltid något bakom sin rädsla, och det borde jag verkligen veta. Men jag verkar inte tänka så långt. Men det förklarar ju en hel del, jag ska nog börja se saker och ting ifrån hennes håll mer än vad jag redan gör nu. =)

15. Är det något du saknar eller tycker dig fattas?

(Jag får en känsla av ett täcke. Det är inte tungt. Det är väldigt mjukt, varm och mysigt. Det är även fint, hon känner sig stolt när det är på. Men hon tycker inte att hon har fått ha det på väldigt länge och saknar det. Men jag får även känslan av att det kanske har hänt något och det är sönder, för det är en konstig ledsamhet i att täcket är borta)

Jag vet inte riktigt något om det här, jag har funderat på ett fleecetäcke som hon hade för ett tag sen, men som hon trampade sönder i hagen för att det inte fanns så bra spännen på det täcket. Men jag funderar även på ett regntäcke som hon har som det finns foder i… Men som sagt jag har inte så full koll på den saken.

16. Tycker du att du kan lita på din ”skötare” fullt ut?

Nej, inte alltid. När vi gör en massa saker för skojs skull hemma så är jag trygg och jag litar på henne. Men när vi åker hemifrån eller går hemifrån så har jag ansvaret för att hon inte kommer till skada och då är det snarare hon som ska lita på mig, inte tvärt om.

Det är skönt att höra att hon litar på mig oftast i alla fall. Jag litar alltid på henne, ibland nog mer än hon litar på mig. Hon känner ett stort ansvar över mig också, märker jag. =)

17. Varför lyssnar du inte lika bra på din ”skötare” när hon rider med halsring eller bett löst träns?

För att jag inte förstår vart vi ska och vad jag ska göra. Jag blir jätte frustrerad och försöker, men det blir aldrig bra. Därför lyssnar jag inte, för jag vet inte vad jag ska lyssna efter. Svårt att förklara, men allt blir upp och ner när jag inte har kontakt och guidning genom bettet. Sen är min skötare alltid så fokuserad. Så om hon fokuserar på sig själv, så glömmer hon mig och om hon fokuserar på mig så glömmer hon sig själv. Och det gör det inte lättare direkt.

Ja då börjar jag förstå… Det är ganska ofta så att jag försöker koncentrera mig på vad jag gör och faktiskt så glömmer jag henne, och sedan tvärt om.. Men det börjar bli bättre, så länge jag är tydlig så brukar det gå ganska bra i alla fall. =)

18. Trivs du med ditt liv just nu?

Men det var då väldans var det lyssnas dåligt på mig!

Jag har redan svarat på denna frågan, massa gånger!

Haha, hon är ju hon också! =D

Ett stort tack igen! Det har varit så otroligt kul att få veta hennes tankar! Skulle själv vilja lyssna på henne, det skulle jag då aldrig ha tröttnat på!

Allt var helt otroligt, allt stämmer in på henne också. Jag vet inte vad jag ska säga, tack så otroligt mycket för att du pratade med henne!!!! =)
_______________________________________________________________________________________________________________

Respons och feedback på en session med hästen Storm

Stormur frá Ytri-Löngumyri

-         Distanskommunikation session

-         2009-05-28

Tack för att du pratade med Storm! Nu ska jag läsa igenom och svara så mycket jag kan! =)

”Det Fria Pratet”

Jag vet vad jag vill. Oftast i alla fall. Men när jag väl har bestämt mig så är det så och då vill jag hålla mig till det. Men jag upplever att det alltid ska ändras på och inte på något bra sätt. Utan på helt obegripliga sätt. Och då blir jag förvirrad, arg och om något, ännu mer bestämd.

Om jag inte förstår vad jag ska göra eller vad som krävs av mig blir jag bestämt och tjurig. Men det kan ingen klandra mig för, för så funkar nästan alla människor också.

Så snälla förklara för mig vad jag ska göra och vad som väntas av mig på ett klart och tydligt sätt och ta dig tid att vänta på att jag förstår och får prova mig fram. För ibland känns det som att vi har lite bråttom och att det ska fixas direkt. Och så fungerar inte jag.

Och hur mycket jag än försöker visa så känns det inte som att någon lyssnar på mig och det blir jag också tjurig av.

Och jag måste säga att jag är tydlig i mitt sätt och borde vara väldigt lätt att läsa. Men så är det kanske inte, eller så är det så, bara det att ingen läser mig rätt? Hur som helst, jag vill bli lyssnad på och när jag försöker visa så vill jag inte känna mig dum eller att du på något vis blir upprörd. För jag försöker ju bara förklara en sak, jag vill inte vara elak eller dum. Hade jag velat det så hade jag vart det!

Men nu vill jag inte det utan jag visar och försöker få dig att förstå, men det gör du inte. Och det gör mig ledsen, besviken och tjurig.

Men allt jag säger nu får du inte ta som att jag inte trivs eller att du gör fel hela tiden. Utan jag strävar efter det perfekta och för att det ska bli så bra det kan bli behövs det vissa ändringar. Men hade det inte vart någon bra grund och jag hade känt och tyckt att allt var dåligt då hade jag inte brytt mig om att få igenom dessa små saker. Eller egentligen är dom lite mer än små saker, men jag vet att man kan ha så mycket större problem, så då blir dom här som små saker.

Så blir inte ledsen eller frustrerad, bli glad att jag vill förbättra och hjälpa! Och se till att gör som jag säger, för det kommer vi må bra av båda två.

En häst gör aldrig någonting utan en anledning, och saker jag gör är för att jag vill visa, förbättra och ändra. Inte för att bara vara dum eller för att inte göra som du säger.
Utan jag vill öppna upp dig. Lite mer än vad du redan är. Och om du börjar lyssna ordentligt på mig i alla lägen så kommer en ny värld att öppnas.

Du är redan jätte duktig och öppen men du kan bli så mycket bättre. Om du bara vill ta ut svängarna lite. Vi har så mycket att visa dig, men det känns som att du har kört fast i människornas spår.

Och så här är det, en sak som funkar på en häst funkar inte på alla. Så du kan inte läsa dig till felfri kunskap. För att hitta den måste du våga lyssna på oss istället för människor. För människor vet ingenting egentligen.

Ni står så mycket lägre än oss, men ändå beter ni er som att ni är dom högsta i riket. Och så är det inte, kan jag berätta för dig! Det är hel fel. Ni står lägst. Eran kunskap är grund och erat vetande är det nästan ännu värre med. Och djupt inne i er finns så mycket, men ni släpper aldrig fram det. Ni stänger inne i själva.

Om ni bara rev era murar och tog emot all information som allt levande kan ge er, så hade ni hittat en balans. Och alla hade mått så mycket bättre. Om ni människor skärper er, så hade ni räddat hela världen.

Utan er hade den aldrig behövt bli räddad, men sorgligt nog så får ni ta ett beslut. Rädda världen eller lämna den. Det är dom alternativen som finns, det är bara för er att välja läger. För snart säger allt ifrån.

Det finns mycket tolerans, men den börjar ta slut.

Så snälla, börja lyssna! Inåt och utåt. Men om ni lyssnar utåt, så lyssna inte på andra människor, utan på jorden, växterna, djuren och vinden. Det är där äkta kunskap och kärlek ligger.

Så snälla, skärp er!

Så om du tar till dig det jag nu har sagt så inser du att du kan bli så mycket mer än vad du redan är.

Välj läger och börja lev ditt liv!

Jag känner igen honom i det här, men jag vill inte tro att det är han! Han är ju min lilla ponny som står och väntar på mig då jag kommer hem…

Han är verkligen inte positiv till så mycket, men han har verkligen något att tänka med, han är smart!

Han är ganska lätt läst faktiskt, man ser ofta på han vad han tänker göra eller vad han känner. Men jag förstår inte vad det är han vill visa mig eller lära mig…

Jag har försökt öppna mig och lyssna på honom så mycket jag kan, men jag vet inte vad det är jag lyssnar efter.. Därför går jag ofta på det en tjej som hade han innan han blev såld och sedan kom till mig. Tjejen (Sarah) lärde mig hur jag skulle rida, så då går jag ofta från det. Men har försökt med att jag rider som Sarah lärde mig, men jag är öppen om det är så att han vill visa mig något, men än så länge känns det inte som om han vill visa något..

Frågor

1. Varför spänner du dig så när du blir riden?

För att det inte finns någon förståelse. Det är bom stop. Och jag klarar inte av det. Om min ryttare sitter med ett låst sinne som bara upprepar känslan av hur jag kommer bete mig härnäst, så är det klart att jag blir spänd.

När du är med någon som inte hör dig, inte förstår dig, och inte lyssnar hur väl du än försöker förklara så blir du också spänd, jag lovar. Speciellt om du verkligen, verkligen vill att eran kommunikation ska funka. Då den inte gör det så blir du ledsen, frustrerad och spänd.

Så det är något vi kan lösa tillsammans, om du bara vill?

Eller tänker du ge upp?

Hur du än beslutar så ha med dig i tanken att jag är värd att kämpas för. Jag kan lära dig mycket..

(Jag får även en känsla av otroligt spända ryggmuskler. Och en känsla av en låsning eller liknande. Jag upplever det som att det inte finns någon direkt flexibilitet.

Men han påpekar också att orden är viktiga, häng inte upp dig på hur det känns i hans rygg. Men någon form av hjälp skulle han gärna vilja ha.)

Jag håller med han om att jag är ganska låst i sinnet, jag tänker på vad han gjorde sist och sånt.. Men då ska jag bättre mig på den delen!

Det känns nästan som han har gett upp allt hopp om att få det bra.. Men jag kämpar verkligen för honom, för jag tycker att han är värd mer än det han fått förr! Jag själv skulle vilja ge honom allt det han är värd, men tyvärr kan jag inte det, jag måste tänka på att jag kommer att plugga mycket till hösten och resa mycket..

2. Kan du berätta något om din bakgrund?

Jag har aldrig blivit förstådd. Och jag har uppfattats som elak, svår, tjurig och osäker, ängslig. Men jag vill bara uttrycka något.

Och detta har jagat mig genom hela livet, och jag tycker så illa om det.

Jag kämpar för en förbättring, en förståelse. Men alla tolkar mig fel, ingen verkar se. Och det klart att man kanske inte orkar vara världens trevligaste under sådana omständigheter.

Och jag har fått betala för min tydlighet och min kamp. Jag har fått mycket ont av det. Men jag vill verkligen inte ge upp! Och jag vill inte att någon annan ska ge upp om mig heller. Men alla gör det förr eller senare. Och jag blir så trött, och arg. Hur svårt kan det vara att tycka om mig?

Och om någon nu tyckte om mig så hade dom löst min gåta. Då hade jag blivit lyssnad på och jag hade kunnat lämna min uppgift i livet och ta ledigt, för jag har fått gjort det jag skulle göra.

Men ingen vill, alla bara ger upp.

Jag förstod nästan att det var så.. Jag tycker verkligen jätte mycket om honom! Jag förstår inte att alla bara ger upp honom, jag skulle ge han all min tid bara jag kunde.. Men jag ska göra så mycket jag kan så länge han står kvar hos mig! Jag ska även fixa ett hem där han får stanna och hos någon som förstår honom och verkligen vill ha just honom!

3. Varför är du så osäker med nya människor?

För att människor är som människor är. Förutom allt jag har sagt så är dom väldigt jobbiga med det att dom ska kladda och klappa på en hela tiden. Det är aldrig någon människa som frågar om dom får komma nära mig eller ber snällt att komma in i mitt andrum, dom bara gör det.

Och det strider mot alla koder som finns i världen, och så förväntar ni att jag bara snällt ska ta emot?

Andra kanske klarar av det, men inte jag. Jag blir osäker när en självklar kommunikation inte fungerar. Vi föds med den, men ni arbetar bort den och förväntar er att vi ska foga oss och jag kan inte det.

Åter igen, jag försöker lära och visa något. Så snälla, lyssna på mig!

Jag har bara gått in på hans andrum någon enstaka gång, men annars så väntar jag en bra bit från honom och låter han komma till mig om det är så att han vill, annars går jag och försöker senare igen. Jag vet hur viktigt det är med deras egen plats, och det respekterar jag! Så det borde ha varit på dom andra ställena han bott på som dom bara gick mot han och tog honom.

4. Litar du på din människa?

Tyvärr, så gör jag inte det. Jag hade önskat att jag kunnat, men kommunikationen funkar inte som den ska och då vågar jag inte lita på en människa. Den dagen kommunikation och språk funkar så som det ska kan man börja fundera över tilltro och flock gemenskap.

Och tills den dagen kommer klarar jag mig bra själv.

Jag har förstått att han har svårt att börja lita på någon. Men jag får en känsla ibland av att han känner sig trygg med mig, och dom stunderna älskar jag!

5. Trivs du med din människa?

Jag tycker att det finns en sådan bra grund. En grund som vi hade kunnat bygga vidare på, men det känns som att när det inte går att bygga som hon ”vet” att det ska gå till, så ger hon upp.

Och det trivs jag inte så mycket med.

Men OM hon skulle ta tillfället i akt och lyssna nu så hade vi kunnat få något så vackert, en kommunikation utan gränser. Och DÅ hade jag verkligen, verkligen trivts med min människa!

Hm, det stämmer nog med att jag ger upp.. Dom saker jag provat på honom funkar inte, men jag ska nog låta han visa mig vad som funkar på honom, som gör våran kommunikation så mycket bättre!

6. Mår du bra?

Om allt det jag har bett om sker, så kommer jag må så mycket bättre själsligt och kroppsligt!

Jag är inte sjuk, men kroppen är i otakt och sinnet förvirrat och frustrerat. Och hur vida det är att må bra eller dåligt vet jag inte. Men jag anser nog att det är dåligt.

Det gör mig verkligen inte glad, jag måste försöka få han till den glada hästen jag minns att han en gång var!

7. Jag tog bort frågan då den handlade om en specifik person och ingen ska hängas ut utan att få ge svar på tal!

8. Varför kommer du inte till mig i hagen ibland, varför sticker du då jag tänker sätta på dig grimman?

Jag visar ju! Jag lär dig något. När det sker så är det lite olika saker som brukar vara. Ibland är du stressad och rör dig konstigt, tänker konstigt och jag blir jätte stressad och får svårt att andas bara du kommer nära.

Och ibland tänker du på något helt annat än vad du gör. Du kan tänka på en sak som du inte är glad över och då blir du omedvetet mer hårdhänt med mig, och beter dig riktigt klumpigt. Du använder dig inte av något språk eller liknande då, då bara du klampar in i mitt andrum.

Jag kan säga hur många sådana här situationer som helst, men jag är säker på att du vet dom själv. När du tänker efter.

När man är med en sådan som mig, och får privilegiet att äga en sådan häst som jag är då måste du vara närvarande! Hela tiden.

Du måste lära dig att vara här och nu…

Det har varit någon gång som jag varit lite stressad att få tag på honom, och det är då jag gått in på hans andrum direkt utan att tänka. Men jag har aldrig tagit tag i honom hårt eller gjort något som helst dumt mot honom, jag har alltid tagit det som det kommer och varit lugn, för jag vet att det är bäst så! Våld löser inga problem, det gör bara allt större. Jag måste verkligen ta mig tid att vara med han så som han vill!

9. Är du spänd eller har ont i någon muskel i kroppen?

(Direkt indikerar han ryggen och han ger mig samma känsla som under frågan ang. ridningen. Jag upplever stelheten väldigt bred. Och den går från en bit bakom bogbladen och bak till svansen. Det är ca 25 cm från ryggraden åt båda håll, i bredd. Jag vet inte om han behöver värme, massage eller något annat, men så som det känns så hade jag försökt göra något åt det, dagligen.)

Det måste jag kolla upp, jag har funderat ett tag på att anlita en massör åt han, som går igenom honom helt och hållet. Men till dess masserar jag han varje kväll!

10. Skulle du vilja ändra på något i ditt liv?

Allt som jag har sagt hittills vill jag ändra på. Och jag vet att du kan, bara du bestämmer dig för det.